Ledarskap: Låt inte skjuta budbäraren

I ett tidigare inlägg nämnde jag att som chef är man föremål för andras uppfattning. Alla har åsikter om en chef. Det kan tyckas både ditten och datten om chefen och mycket utan någon egentlig grund. Men så är det att vara chef. Fast frågar man ett antal chefer om de är utsatta för löst prat, skvaller och tom baktaleri så lovar jag att de förnekar detta. Det kan säkert förekomma här och var, men inte om dem som chefer. Det gäller bara på andra arbetsplatser och om andra chefer. På chefens arbetsplats har vi ett bra samarbetsklimat. Mm, tala om dålig sikt.

Som motbild kan nämnas att frågar du chefens underställa om samma sak, så förekommer det bra mycket skitsnack även på denna chefs arbetsplats. Det mesta förstås bakom ryggen på chefen. Som chef måste man inse verkligheten - Och vänja sig vid tanken på att vara omtalad. Förr eller senare sker en överhörning, som visar på verkligheten och då gör det ont i själen. Det smärtar när självbilden och chefsidentiteten får sig en törn.

Något av det svåraste man som chef har att hantera är att frambära negativa saker till organisationen såsom att tio personer måste sluta sin anställning eller att vi nu måste gå över till kvällsarbete. Eller att verksamheten skall flyttas iväg 60 mil till moderanläggningen, men alla erbjuds följa med. Detta är informationer som garanterat uppfattas negativt av organisationen. Det kan tom vara så att de reella besluten fattats över ditt chefshuvud och att du bara är bäraren av det svåra budskapet. Men sett ur organisationens synvinkel saknar de verkliga förhållandena betydelse. Som chef är du en del av maktetablissemanget och du får därför också ta del av ansvar och fördömanden.

Visst är det orätt att få bära skuld utan förskyllan. Det är en tråkig, men också nödvändig del av chefsuppgiften. Att försöka skylla ifrån sig på andra högre upp gör bara saken värre. Då uppfattas man bara som feg, anpasslig, opålitlig och att ha en dålig chefsstil. Vad kan man göra då? Håll dig strikt till sanningen och uttala förståelse för upprördheten. Har du sen tidigare ett hyfsat stort socialt kapital reder nog saken ut sig, men annars löper du risken att exkluderas i någon form. Och när isoleringen tilltar finns det risk att du börjar överarbeta för att få bekräftelse. Ett farligt tillstånd som ligger nära att fyllas av tomhet.

Ett tillämpbart knep kan vara att i tid ta hjälp av en högre chef som tar de svåra ”offentliga” samtalen och samtidigt uttalar sitt stöd för dig i din omsorg om personal och verksamhet. Det brukar fungera. Den som tar organisationen på allvar måste också göra sig känslig för densamma.