På femtio- och sextiotalet var Sverige ett land med hög levnadsstandard. Ett annat kännetecken var att cheferna i företag och organisationer var duktiga specialister inom sitt verksamhetsområde. Cheferna, som blivit internt befordrade, var konkreta och kunde verksamheten. Cheferna var goda företagsprodukter.
Från och med mitten och slutet på sjuttiotalet började vi halka efter i välståndsligan. I samma veva, eller snarare strax innan, blev det modernt med en annan typ av chefsrekrytering. Nu var specialisternas tid ute och in som chefer kom personer med s.k. ledaregenskaper. Dessa chefer var abstrakta personligheter och kunde inget om verksamheten. Chefen var främst en produkt av tidens anda.
Nu får man inte dra stora växlar och okritiskt påstå att det finns ett samband synsättet på chefen och välståndsutvecklingen, men nog är det lite kittlande att se en samvariation. Kanske är det så att chefsrekryteringen med åren har kommit att vandra helt vilse. Vi rekryterar inte efter behov, utan efter en uppfattningstrend och tidskultur. Rekryterarna bygger luftslott.
Den chefsrekrytering som nu gällt i några decennier och som fortfarande gäller leder till dubbla obalanser. För det första kan den underställda personalen inte fråga sin chef efter råd när gäller själva arbetet. Chefen kan bara respondera i allmänna chefsfrågor. Detta leder till en successiv nedmontering av kunskapsinnehållet i företaget eller organisationen. Men det leder också till att det bildas subkulturer av allehanda slag. För det andra lönar det sig föga att bli och vara en duktig yrkesman. Karriärvägen upp till chefsnivån är ändå stängd. Det kvittar hur duktig du är som människa och i yrket. Chefsrekryterarna kommer i alla fall att välja en abstrakt pratkvarn som chef. Detta leder till bristande motivation att förkovra sig och försöka göra karriär. Människor vill inte stå stilla i sin utveckling. De vill ha en chans att bli upptäckta och stimulerade. Men när vägen till karriären är stängd, ja då smyger sig misströstan på.
Chefsrekryteringarna misslyckas därför att den som anställer/rekryterar har en skev syn på hur en chef skall vara beskaffad. Man väljer inte den lämpligaste personen, utan man matchar mot fördomar och förutfattade meningar. Rekryterarna är många gånger rent kunskapsfientliga!
Jag är inte hoppfull, men innerst inne tror jag om att utvecklingen skall vända och att arbetsgivarna slutar diskriminera duktiga konkreta personer. För i en bättre framtid kan väl även specialister bli chefer, eller? I vart fall behöver Sverige tillväxt, dvs i praktiken duktiga chefer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Jag håller till viss del med dig, men jag har mest sett problem med de specialister som blir chefer. De blir ofta det för att det inte finns någon karriärväg med "seniorspecialister" eller "superexperter" eller något liknande. Men det är tyvärr ofta de som är alla bäst som specialister som blir de sämsta cheferna. En chef skall enligt mig ha bra kunskaper inom det segment som man är chef, men helst på en liten bredare nivå än en specialist.
Det är viktigt att chefen förstår tekniken, men han/hon skall framförallt bidra till andra vinklar, andra synsätt och se kopplingar utanför den "lilla världen". Sen sist men inte minst måste chefen kunna kommunicera med andra i ledningsgrupper och liknande och skapa grundläggande förståelse för problem och möjligheter med just deras teknikområde, och det brukar inte vara specialisternas starkaste sida eftersom det mesta inom deras område är så självklart för dem att de inte kan förklara det.
Så därför vore det bra om det fanns en karriärväg även för specialister och att de som blir chefer är de som har jobbat inom teknikområdet (som specialist kanske) men som är lite bredare och framförallt kan kommunicera.
Hej Linda och tack för din kommentar. Det är bara roligt att du inte är överens med mig. Skilda synpunkter livar upp tillvaron. Dina synpunkter eller snarare likartade synpunkter har jag hört förr i olika tappningar, men känner inte så mycket för dem. Men jag påstår absolut inte att jag har rätt!
Det finns en del föreställningar som florerar – såsom att ingenjörer kan inte bli administratörer, duktigt yrkesfolk blir dåliga chefer, och tekniker förstår sig inte på kultur och humanism. (För ett antal år sedan gjordes en undersökning vilka yrkeskategorier som gick på Dramaten. Ingenjörerna var klart överrepresenterade och kulturarbetarna låg klart under.)
Nej, sanningen är nog den att rätt person blir bra som chef. Problemet ligger i att fånga ordet rätt. Och där tycker jag vi i samhället har vandrat allt mer vilse. Många gånger har den abstrakta, flyktiga och icke ansvarstagande personligheten getts förtursfil in i chefsvärlden. Konsekvenserna blir efterhand svåra. Organisationen tappar i arbetskulturen.
Visst är det destruktivt, eller i några fall åtminstone inte tillräckligt konstruktivt, när en chef rekryteras (ofta utifrån) utan tillräcklig sakkunskap men med utmärkt chefsförteckning. Problemet är väl att det inte finns något alternativ i många fall.
Som leanentusiast skulle jag självklart vilja se att människor växer till ledare internt i en organisation. Detta förutsätter dock en intern träningskultur som vi inte ser på många håll. En kultur där ledare tränar nya ledare. Jag har själv skrivit om ett gott alternativ för en tid sedan: En märklig och utmanande ledarskapshierarki. Det hade varit roligt om du ville kommentera. Trevlig blogg, för övrigt!
Hej David, och tack för din kommentar. Jag håller med dig i dina synpunkter.
Du säger det förutsätts en - ” En kultur där ledare tränar nya ledare.” Så sant som det är sagt.
Kul du tycker min blogg är trevlig. Jag kommer fortsätta att följa din blogg.
Att vara chef är primärt att leda människor och det är en egenskap som är svår att lära sig. Kunskap om en viss verksamhet eller bransch är lättare att lära sig. Att vara en god ledare måste anses vara en betydligt viktigare egenskap än specialistkompetens för en chef.
Hej Jobs, och tack för din kommentar. Jag förstår hur du tänker, men det finns en hake - det är svårt att definiera bra chefsegenskaper. Det finns svårfångat relation mellan personlighet, organisationen och kunnande.
Det bästa man ha hitta som chefsämne är en person som kan verksamheten och som är hyggligt klok som chef och ledare.
Skicka en kommentar