Men nu är det inte så att den växande klyftan normalt utgörs
av tomma mängden. I vart fall inte i stat, landsting och kommun. Det skulle
kunna vara farligt. Subversiva krafter skulle då kunna växa till sig. Tomrummet
måste fyllas med lojalitet. Under den abstrakta och lika frånvarande ledningen
uppstår därför nya funktioner. De kallas koordinatorer, samordnare, planerare, processledare,
schemaläggare etc. De nya funktionerna gör delar av det arbete som normalt
skulle ligga på chefen. Om denne i sin upphöjdhet hade haft tid och
möjligheter. Men så är som sagt inte fallet.
En intressant aspekt är att i nio
fall av tio så utannonseras inte de nämnda funktionerna. De bara uppstår eller
tillsätts under allahanda konstiga former. Ledningen vill självklart styra
denna bemanning. En annan aspekt som jag vill kalla tragisk är att resurserna
till alla de nya funktionerna tas från medarbetarskaran. Produktionen får än en
gång släppa till resurser till administrationen.
Men vari ligger själva faran? Jo, cheferna måste kunna se
sig själv med medarbetarnas ögon. Det är en viktig förutsättning för
identitetsskapandet. Om vi dels systematiskt rekryterar abstrakta själupptagna
individer till chefskapande, dels bygger organisationen som inte medger
responsivitet, och dels kapslar in chefen i lojalitet – Ja, då börjar vi komma
snett, riktigt snett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar