fredag 24 maj 2013

Ledarskap – Mind the gap please

Jag har på olika sätt i det tidigare framhållit att i våra organisationer och företag finns en klyfta mellan medarbetarna och ledningen. Ledningen gör sig till ett expertsystem som står över medarbetarnas vardag med vardagslivets möjligheter och problem. Ledningen lever sitt liv och medarbetarna sitt. Och aldrig mötas de. Det är till och med så att det successivt skapas en ökande klyfta mellan det abstrakta ledningssystemet och den konkreta vardagen. Utvecklingen synes ha stöd i en förhärskande filosofi omkring det moderna ledarskapet. 

Men nu är det inte så att den växande klyftan normalt utgörs av tomma mängden. I vart fall inte i stat, landsting och kommun. Det skulle kunna vara farligt. Subversiva krafter skulle då kunna växa till sig. Tomrummet måste fyllas med lojalitet. Under den abstrakta och lika frånvarande ledningen uppstår därför nya funktioner. De kallas koordinatorer, samordnare, planerare, processledare, schemaläggare etc. De nya funktionerna gör delar av det arbete som normalt skulle ligga på chefen. Om denne i sin upphöjdhet hade haft tid och möjligheter. Men så är som sagt inte fallet.
 
En intressant aspekt är att i nio fall av tio så utannonseras inte de nämnda funktionerna. De bara uppstår eller tillsätts under allahanda konstiga former. Ledningen vill självklart styra denna bemanning. En annan aspekt som jag vill kalla tragisk är att resurserna till alla de nya funktionerna tas från medarbetarskaran. Produktionen får än en gång släppa till resurser till administrationen. 

Men vari ligger själva faran? Jo, cheferna måste kunna se sig själv med medarbetarnas ögon. Det är en viktig förutsättning för identitetsskapandet. Om vi dels systematiskt rekryterar abstrakta själupptagna individer till chefskapande, dels bygger organisationen som inte medger responsivitet, och dels kapslar in chefen i lojalitet – Ja, då börjar vi komma snett, riktigt snett.

Inga kommentarer: