Ledarskap – Strävan efter makt?

Idag tänkte jag skriva lite om det här med ledarskap och makt, och främst utifrån egna iakttagelser. När jag tänker tillbaka några decennier och när jag läser gamla anteckningar ser jag att min egen syn och handlande över tiden har förändrats.

När jag var en ung chef betydde makten dels att få andra att göra som jag ville, dels att skapa resultat som förnöjde nivån över mig. Jag själv ville bli sedd och bekräftad. Makten var ett instrument för mitt ego och min framgång. Låter lite hårt idag, men jag kan så här i efterhand inte finna något annat.

Men med åren kom makten och ledarskapet att betyda något annat. Det som främst stod i centrum under mina sista år som anställd var uppdraget, dvs. produktionen, samt att få största möjliga utfall av medarbetarnas bidrag till det gemensamma. Uppgiften var överordnad allt annat. Jag använde min makt för att få ut största möjliga utfall på varje lönekrona. Mitt eget välbefinnande eller styrelsens tgotillfredställelse var inte lika viktigt. Resultaten fick tala. 

Jag rörde mig ifrån ett formellt och tvingande maktutövande till en kanske mera kunskaps- och relationsinriktat makthållning. Prestige och status fick efterhand stå tillbaka för "övervakning "av produktion och resultat. Jag lärde mig att goda resultat skapar trivsel. Kundernas nöjdhet och god ekonomi skapar intern harmoni och framtidstro.

Egentligen tror jag att man kan säga att jag med åren blev latare som chef. Och det är säkert hälsosamt. Ju mindre tid jag la eller behövde lägga på makten desto mer tid hade jag till relationer. Det jag ovan kallade övervakning. I detta begrepp inryms inte någon skolmästarhållning utan endast en vilja att se till att alla bidrog med en bra prestation. Och detta fick jag hum om genom samtal. Genom en god retorik kan man också påverka.

Men egentligen kanske utvecklingen handlar om något annat. Som ung tog jag stora intryck av rådande kultur. Jag ville vara som en chef påbjöds vara. Kulturen påverkade och styrde. Inte bara mig utan också mina medarbetare. Som äldre (läs gammal) blev jag mera viljestyrd och medarbetarna också mera medbestämmande.

 

Ibland hör man utsagor såsom att människan är sig lik. Jag tror inte på detta. För det första utvecklas och förändras alla människor efterhand som vi blir äldre och för det andra förändras samhället och kulturen. Ingen människa eller ens chef kan vara sig lik i fyrtio år.