Många chefer slutar ibland av olika skäl hälsa på sin personal. Nä men, så kan det väl inte vara, tänker kanske du som läsare. Jodå, så är det. När chefen stör sig på något kan hans/hennes lösning vara att sluta hälsa. Det kan gälla en person eller grupp av personer. Men plötsligt blir medarbetarna inte sedda. För oftast riktar sig demonstrationen nedåt. Det är lite märkligt när någon görs till en icke människa. För jag tror det handlar om att göra någon till ingenting. Ett straff för det kända eller okända som medarbetaren gjort.
Nu tänker inte jag på disträa chefer som fullt upptagna i sig själv glider fram i korridoren, utan på de chefer som mycket medvetet väljer att inte se. Personer som med blicken hård fästad i en avlägsen punkt kan gå förbi dig och ignorera din hälsning. Ja, inte känns det bra inte. Hälsa är en social handling som man vill göra. Och när man hälsar utan respons känns det extra tungt. Detta vet chefen intuitivt om. Och han/hon nyttjar instrumentet till att dana dig. Du skall förstå att du gjort något fel och nu skall du göra avbön. Bättra dig och förstå att i framtiden inte göra om dumheten. Dumheten? Men man vet kanske inte om vad man gjort? Då skall du enligt chefen ha förstånd att fråga vad du gjort. Och därefter skall du inte göra om det. En tankevärld hämtad från 1800-talets pressusiska disciplin. Ledaren står nära gud.
Men bäste chef, inte gör du väl på detta sätt? Kunde väl tro det. Det är bara dom andra som gör så. Man utgör så att säga aldrig själv det dåliga sällskapet. Nåja, men om du som chef slutar med sådana dumheten kanske det känns bättre för medarbetarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar