I varje organisation eller arbetslag finns det oftast någon person som ”alltid” gnäller och klagar. Det kvittar vad saken gäller för dessa personer har en närmast gudabenådad förmåga att hitta något ”negativt” att spinna på. Vad gör man åt dessa misströstare?
Ja, oftast gör man ingenting för deras inverkan på den övriga personalen är minimal. Men skulle de av olika anledningar ha ett visst inflytande kan det finnas skäl till åtgärd. En traditionell hantering är att som chef göra gnällpersonerna till sina vänner. Och då brukar de tystna. Men det är en riskabel väg. Andra personer kan inom sig reagera på att de minst lojala får mest uppmärksamhet och plötsligt kan udden vändas mot dig som chef.
En bättre väg är att i enrum tala med gnällaren och göra han eller henne uppmärksam på sitt beteende. En sak kan du då vara säker på – vederbörande kommer att förringa eller förneka sitt handlingssätt. Men i praktiken gör detta inte så mycket för samtalet får oftast den avsedda effekten. Gnällmånsen dämpar sig.
Det lönar sig sällan att ta upp klagomål i storgrupp vid möten eller så. Det kan oftast bara förvärra situationen. Om gnällandet omfattar flera personer kan det vara nödvändigt att ”lufta” problemen i en större krets, men detta skall aldrig göras utan att du som chef krattat i manegen genom enskilda samtal med olika personer. Risken är annars stor att du möts av en kritikvåg som du inte är beredd på och som du inte kan hantera.
Det grundläggande knepet är att man som chef inte bör bli irriterad på kverulanterna eller i vart fall inte vissa det. Tvärtom gäller det att lyssna och vända samtalen mot lösningar eller nya tankar. Vid dialoger skall man inte spela på kverulantens planhalva. Det gäller att snabbt flytta fokus till chefens planhalva, vilja och tankar. Rör dig strukturerat i kommunikationen och låt gnällspiken själv komma med förslag till lösningar. För det är inte lika roligt att framöver gnälla på sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Ett till bra inlägg! ;) Håller med om att en bra väg att hantera de som ständigt klagar och gnäller är att i enrum tala med personen och uppmärksamma beteende. Jag tycker också att man i ett sånt läge kan vara rätt tydlig, i alla fall om det inte blir bättre efter ett första samtal. "Du får förstås tycka vad du vill, men jag vill att du slutar med det beteendet."
Hej Erik, tack för uppskattande ord. Jo, ett klokt samtal kan lösa många problem. Alltid bättre att tala till någon än om någon!
Jag håller däremot inte med om att gnäll spikar inte skulle ha någon påverkan på övrig personal. Jag skulle snarare säga tvärtom. De har så småning om en inverkan. Saker smittar av sig mer än man tror. Människan är en social varelse som vill känna en tillhörighet. En varelse som tar efter beteenden. Gnälliga, negativa medarbetare är livsfarliga för verksamheten. De måste omgående stoppas. Annars kommer verksamheten sitta med en hel hög av negativa och gnälliga medarbetare.
Det är ingen artskillnad mellan din syn och min syn. Snarare en gradskillnad - jag tycker mindre och du tycker att gnällspikar har risk för mer påverkan.
Ja, det må vara hur det vill med den saken. Det viktigaste är att man som chef gör något när behov föreligger.
För det första vill jag gärna meddela att jag uppskattar denna blogg. Jag är ganska ny chef och upptäckte denna sidan först idag! Mycket matnyttigt att ta till mig.
Gnällspikar har jag försökt att lära mig av, men ibland förstör de och tycker absolut att någon annan bör utföra uppgifterna. Som du skriver "kratta manegen" innan diskussion i storgrupp, vilket hade varit det bästa när ingen tycker sig ha tid för uppgifterna som tillkommer. I vår verksamhet är vi naturligtvis underbemannade, uppgifter tillkommer och måste utföras. Jag kan se att personalen har olika kvalifikationer och tror att det hade varit lättare och stimulerande om inte arbetsmängden var så hög. Svårigheter med att vara mellanchef är att jag ska hålla balans i min grupp, men även se till hela verksamheten. En ekvation som hade varit lättare om hela verksamheten hade mer resurser. Nu måste vi hela tiden hitta lösningar som håller arbetsmiljön i schack.Detta är naturligtvis också en utmaning.
Hej o tack för inlägg. Du beskriver på ett insiktsfullt sätt chefens dilemman. Man pressas mellan olika intressen och verksamheten har ständigt för lite resurser. Det är på denna lina som chefen skall balansera.
Skicka en kommentar