Mellanchef (eller medarbetare), känner du dig motarbetad av din chef? Du behöver verkligen inte vara fel ute. Det kan vara så enkelt som att din chef är rädd för dig!
Rubba inte mina cirklar, sa Archimedes. Och likartade tankegångar har din chef. Han vill inte ha några förändringar. För vid nästa omorganisation är han eller hon ingen given vinnare. En ledare blir alltid utmanad av sina underlydande. Det ligger i saken natur och ger organisationerna den spänst som behövs för att hänga med i utvecklingen.
Funderingar såsom ”Tänk om han/hon överger mig” eller ”Tänk om de använder sin övermakt eller motmakt mot mig” eller ”Tänk om det blir herr eller fru NN som kommer upp sig” är naturliga för alla chefer och således även för din chef. Han eller hon går omkring och bär på en latent rädsla inom sig. Och du kan, utan att veta om det, vara den som fruktas mest.
Om det är så att din chef i det tysta är rädd för dig så är det ett gott betyg. Du är sannolikt en duglig person. Annars skulle inte din chef slösa psykisk energi på dig. Och det är chefens inre motstånd som du känner av. Det läcker liksom lite omedvetet ut och du känner den svaga och subtila animositeten. Chefen vill hellre bromsa än skjuta på.
Vad gör man som mellanchef i detta läge. Sannolikt ingenting. Det är bara att kämpa på. I många fall finns det ännu högre eller andra chefer som håller koll på påläggskalvarna. När stunden är inne kommer du ändå upp till ytan. Men om du vill göra något så arbeta på lojaliteten utan att bli patetisk. Känner chefen din ökande lojalitet minskar dennes rädsla och då vågar han/hon också se dig och ge kredit lite mer publikt. Rädslan, om den inte bemästras, leder till ett överstort kontrollbehov som kan ta sig olika uttryck, men det är en fortsatt historia. I annat inlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Klokt. Vad gör man då som (överordnad) chef för att undvika detta?
Hej Erik, intressant kommentar från ett annat perspektiv. Just nu blir jag svaret skyldig. Får försöka återkomma framöver. Men det finns kanske någon i läsekretsen som har tankar.
Skicka en kommentar