Ledarskap – Är klara tanken ett hot?

Idag tänkte jag helt kort ge mig på ett svårt ämne nämligen - Att den klara tanken kan upplevas vara ett hot för chefen!

Nytt ledarskap leder till förändringar på olika sätt. Ibland av tråkigt slag. Historien är full av de mest fasansfulla övergrep när det gäller att i ”förebyggande” syfte kväsa den fria ordet och den klara tanken. Men även i dagens mera fredliga tillvaro finns det tendens i våra organisationer att bejaka ja-sägare och kuva den klara och/eller fria tanken. Särskilt tydligt är detta vid förändringar av ledarskapet.

Många chefer känner rädsla när man tillträder en ny befattning och fruktar för de medarbetare som inte omedelbart tycker som han eller henne. Man ser motståndet framför möjligheterna. Den enkla och inte helt ovanliga lösningen är att rensa ut dessa personer. Det blir lugnast så för chefen. Men är det bra för verksamheten. Ja, här kan man nog ha sina dubier. Finns det en fientlighet mot den klara tanken - Ja, då är tiden utmätt på olika sätt. För chefen och för verksamheten. Enväldiga ledare för inget gott med sig och brukar också sluta sitt värv under föga glamourösa former.

Fientlighet mot framstegstanken känns direkt i en organisation. Klimatet är slutet. Alla säger lika. Det finns inga öppna funderingar. Det är mycket ord och lite verkstad. Ett antal medarbetare lämnar företaget varje år. Siktet är inte inställt på de små stegen och göra ett gott jobb idag utan inriktningen ligger tio år fram i tiden och är storvulet.

Organisationer och företag som förenar medmänsklighet och förnuft har en tendens att stå sig över tiden. Någon chef säger ibland att det skulle finnas en motsättning mellan humanism och framsteg. Jag påstår tvärt om - humanism och framsteg är varandras komplement och förutsättning. Det är det öppna sinnet som leder till utveckling i olika hänseende. Något av det sämsta en chef kan göra i en organisation är att undertrycka klara och fria tankar. Det straffar sig alltid! Se upp för självutnämnda riddare av det enda rätta.