Som chef har man ett stort ansvar när man söker personal och särskilt när det gäller unga människor. Som arbetsgivare måste man inse att det handlar om ungdomar, som kanske får sitt första intryck av arbetslivet. De unga jag talat med vittnar alltför ofta om den nonchalans de mötts av. Och då tänker jag inte främst på att man aldrig får bekräftelse på en ansökan eller att man inte får besked när arbete är tillsatt. Nej, jag tänker på dem som kallas till intervju och som blir behandlade som icke människor.
Den chef som kallat till eller är ansvarig för intervjun är sällan påläst. Chefen vet inte vem man har framför sig. Han eller hon har inte läst igenom handlingarna. Vederbörande har inte tänkt igenom några personspecifika frågor. Direkt går chefen på den enkla vägen och säger – Berätta något om dig själv. Och sen blir det inte så mycket mer. Den här tekniken sållar fram abstrakta pratkvarnar. Och leder mestadels till felaktiga rekryteringar. Det gäller att ta sig tid och hjälpa fram även dem som är tagna av stundens allvar och som kan vara lite eftertänksamma. Dessa personer vinner alltid i längden.
Ett annat vanligt fenomen är att arbetsgivaren kallar till intervju, men sen av olika anledningar själv uteblir från den. Chefen kan ha funnit sin kandidat, dubbelbokat sig eller glömt bort mötet. Ett sådan uteblivit möte sätter djupa spår i arbetssökanden. I flera dagar har han eller hon förberett sig för mötet. Läst på om företaget och arbetet. Klätt sig propert och infunnit sig på utsatt tid och plats. För att sen mötas av ett suddigt besked. Aj, skulle du komma idag? Har vi verkligen bestämt? Eller andra undflyende klyschor. Usch, detta är inte vackert. En sån chef förstör för hela arbetsmarknaden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar