Ledarskap – Stress är stressande för chefen

Tänk dig att du som chef sitter tillsammans med några medarbetare vid fikabordet och småpratar. Ni har en riktigt bra stund och samtalet flyter på under fina former. Inget märkvärdigt med det förresten, det är ju fredag eftermiddag och det är fullt fart mot helgen.

Så tar en av personer upp stressen på arbetsplatsen som hon/han tycker håller på att bli för stor. Vad händer då? Alla tystnar. Personalen tittar i bordet och chefen överlägger med sig själv. Hur skall chefen handla? Denna har egentligen bara ett val. Ta emot synpunkten, hänvisa till fikarasten och be att få återkomma framöver. Och sedan även göra det. Men detta händer sällan. Det är lätt att glömma bort ett löfte! Eller så glider chefen ur problemet genom att börja tala om något annat. Och även detta är en dålig lösning!

Men det finns faktiskt en lösning som är sämre och det är om personen i fråga vädjar till sina kamrater om argumentationsstöd och någon bejakar stressläget. Om så sker måste chefen än en gång huka och lova att ta upp saken på ett möte eller så. Det sämsta chefen kan göra är att börja behandla saken med person nummer två. Tala om att platta till den som först yttrade sig. Det känns aldrig bra att bli behandlad som en ickemänniska. Hans eller hennes helg blir inte bra!

Men OK, vi säger att chefen på ett bra sätt och för stunden fick bort frågan från fikabordet. Men problemet finns de facto kvar. Nu kan chefen antingen glömma saken eller ta upp den som han lovade. Och självklart gäller det sista. Tystnad är ingen bra hållning. Och när det gäller stress och stressrelaterade sjukdomar är tystnad katastrofal.

Att chefen väljer tystnad mestadels har sin förklaring i att chefen själv anar ett samband mellan sig och situationen. Enlig arbetsmiljöförfattningarna är det chefen som har ansvaret att fånga upp tecken på stress och ohälsa, och därtill också har skyldigheten att åtgärda problemen. Och det ligger i sakens natur att chefen inte vill vara den som blottlägger sin egen skuld. Men som chef skall man inte vänta! Ju längre tiden går desto svårare blir läget för chefen. Det är alltid bäst att ta tag i situationen medan problemen är små och lösningarna enkla.

Så till en kort och näraliggande avrundning. Tänk dig att en medarbetare en dag bryter benet. Ganska snart kommer chefen att ta kontakt och fråga hur vederbörande mår. Och när personen åter är på plats kommer chefen någon gång att checka läget. Men tänk dig samma person borta på grund av stress. Hur ofta tar chefen då kontakt under sjukskrivningen och när personen åter är på plats. Sannolikt är siffran noll eller i vart fall betydligt lägre än i det första fallet. Stress är stressande för chefen. Men så behöver det inte vara om chefen är insiktsfull och tar ansvar i tid!