Ledarskap - Andremannen är en blek kopia!

Varje nivå i företaget fordrar sin chefstyp. Längs upp behövs en framsynt lagbyggare och på första linjens nivå måste det vara människovänliga specialister.

Men så brukar det inte se ut. Istället är det andra faktorer som styr valet av chefer. Det är lite grand av varannan damernas. Har vi en stark ledare längst upp, så är nivån under befolkad av bleka kopior. Därefter följer en nivå med starka chefer, som i sin tur följs av lite svagare personligheter. Och så vidare. Är chefen längst upp svag kan det finnas en sidordnad vVD eller överdirektör eller motsvarande som är den starke personligheten. Sen börjar skiktningen igen.

Finns ingen stark chef eller sidoordnad chef så blir nästa skikt istället starkt och nästa sedan svagt, usw. Vad som sker är att organisationen söker rangbalans. Cheferna vill inte ha utmaningar från nivån under sig själva. Det skall vara lugnt i organisationen. Strävan efter lugn och ro går före strävan efter prestation.

Om två nivåer båda skulle ha starka personligheter, uppstår det en obalans eller asymmetri. Och det leder understundom till förödande maktkamper. Motsättningarna chefer emellan förlamar det interna arbetet och ibland sprids effekterna till med ut mot den externa marknaden.

Det här låter lite som moment 22. Hur man än organiserar verkar prestationen komma på undantag. Denna insikt är kanske ny för några chefer, men den är känd för att inte säga välkänd och ibland ökänd av alla underställda medarbetare. De har sett många organisationsformer och chefer komma och gå, men problemen i organisationen de tycks alltid bestå.

Hur skall man göra då? Man skall tänka nya banor. Vad är viktigast i organisationen? Jo, prestation och samarbete. Och då faller nästan undantagslöst många chefsämnen bort. Jag skall här och nu formulera mig kort och kanske lite övertydligt. I de flesta organisationen skall det inte släppas in chefer som har drag av ADHD eller Aspergers syndrom. Chefer med sådana läggningar är inga bra chefer. Kort sagt de är antingen för störiga eller för introverta. Och dessvärre är de inte sällsynta i chefskretsar. Med stor sannolikhet kommer jag tillbaka till denna aspekt av chefskapet framöver.