Ledarskap - Kris på företaget?

Kris i företaget – då finns en del av lösningen att söka hos mellancheferna! Står företaget och stampar på en platå? Då kan en del av lösningen sökas hos marknaden.

Vill styrelsen/huvudmännen/nämnden ha idéer för den framtida utvecklingen skall man först av allt inhämta kundernas mening, sedan är dags att inhämta mellanchefernas synpunkter. Det tråkiga är att den senare gruppen oftast glöms bort när vi talar utveckling. I dagens företag låter vi den högre chefskadern kväva och förtrycka dem som verkligen vet något om det faktiska läget. Jag menar inte att uppdragsgivarna i tid och otid skall springa och snoka i organisationen. Men när man verkligen är i behov av information skall de ytterst ansvariga inte dra sig för att skaffa fram sin egen information – om det sanna läget! Huvudmännen skall ha modet att ta ett initiativ. Plikten har man redan.

Mellancheferna väntas alltid implementera centrala direktiv snarare än att utveckla det som är viktigast för företaget i deras egen verksamhet. Men det är mellanchefen som i praktiken har huvudansvaret för kvalitetsarbetet i organisationen. Det är hon/han som identifierar problem och möjligheter. Mellanchefen är den som först av alla känner av problemen och som tvingas finna nödvändiga lösningar när det är organisatoriskt möjligt.

Mellancheferna befinner sig i en position med insikt från olika håll – från överordnade chefer och kunder å ena sidan och medarbetare å andra sidan. De är de verkliga gränsöverskridarna. Utvecklingsarbeten som stöds eller initieras av mellancheferna har större möjlighet att lyckas jämfört med sådana som kommer från högre chefer, staben, utvecklingsansvarig eller personalavdelning. När utvecklingsarbetet är integrerat i linjeorganisationen och baserat på verksamhetens behov är det mera hållbart.

Det största problemet i våra organisationer och företag är att huvudmännen ”litar” för mycket på den verkställande ledningen. Man har inga eller få kontrolltentakler för att känna av hur "landet" i verkligheten ligger. Man har en blind tilltro på den högsta ledningen och så blir huvudmännen lika överraskade varje gång sanningen uppenbarar sig. Det finns lysande undantag och det är familjeägda företag med extern ledning. Där har ägarna full insikt i företagets verkliga tillstånd och då inte bara i ekonomiska termer utan främst utifrån kvalitativa aspekter. Man har full koll vad kunderna tycker och hur medarbetarna mår. Man låter inte den högsta ledningen härja på efter eget godtycke. Och man är mycket mån om sina mellanchefer – de är kunskapen och kontinuiteten.