I ett tidigare inlägg berörde jag det här med att chefen och personalen har två skilda utgångspunkter för sitt seende. Personalen ser gärna bakåt och chefen framåt. Och när det är dags för förändringar måste synsättet mötas och blötas. Men detta kan göras på olika sätt.
En vanlig position vid förändringar är att chefen har en klar uppfattning eller i vart fall ord som beskriver att något måste göras och oftast också vad och hur. Personalen har också mestadels uppfattningar om behovet av ändringar, men meningarna brukar vara annorlunda till sin karaktär och utgå från frågan varför och svaret därför.
Det naturliga vid en förändring är att ”parterna” lyssnar på varandra, förutsatt att nöden inte står för dörren, och att det finns utrymme för samtal. Men lyssnade är en bristvara i företagen. Det är bara handling som räknas. Handling märks, hörs och syns. Men om man som chef lär sig lyssna, fångar man många kloka iakttagelser och utvecklingsförslag.
Men det är sällan cheferna vill lyssna, utan istället söker man sig fram via en annan vandring – Chefen försöker locka/köpa över någon eller några av personalen på sin sida. Nu är det kört, och grunden för långvariga konflikter är etablerad. Jag tror ta mig tusan det är bättre att som chef köra över all personal än att bara köra över 2/3:ar. Det sistnämnda ger förutom dålig relation till huvuddelen av personalen också dåliga relationer mellan medarbetarna. Nu har det skapats en konflikt som är av ett annat slag och som är mycket svårare att hantera för chefen. Han eller hon kommer inte riktigt åt konfliktkällan, för ingen vill tjalla till chefen. Inte ens de som från början var på chefens sida. Alla är tysta och vaktar sin tunga.
Istället för att chefen har alla med sig eller mot sig, uppstår ett indolent läge. Ingen bryr sig - Ett förödande läge och det är svårt att lirka fram lösningar. Att ha alla mot sig visar på engagemang och då går det mestadels bra att finna lösningar. Bäst är förstås att ha alla med sig, men det förutsätter att parterna lyssnar på varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar