Från tid till annan uppmärksammas att delar av den offentliga verksamheten skulle kunna bli bättre och effektivare. Lika ofta kommer det en ryggmärgsreflektion från berörda – Det behövs mer resurser. Eller på senare år – Det behövs fler chefer. Som om budgetöverdrag eller skandaler primärt skulle bero av underskott på chefer. Nej, misslyckanden beror av en dålig kultur och ett dåligt energiläge. Eller mera konkret – problem beror av fel jobbande chefer.
På några år har första linjens chefer ökat med nära 40 %. Likartad om än något mer dämpad har utvecklingen varit för mellanchefer med flera. Visst har nya och yngre medarbetare tillkommit, som ställer helt andra krav än tidigare. Chefer skall vara tillgängliga och de måste hålla i medarbetar- och utvecklingssamtal Men inte har vi fått en bättre ledning och styrning, trots ökat antal chefer och delvis nya inslag i yrket?
Vad som behövs är ett bekräftande ledarskap där chefen tar aktiv del i att bygga en bra arbetskultur och skapa ett bra energiläge i organisationen. De flesta underställda behöver inte daglig kontakt med chefen. De är yrkeskunniga och behöver stöd när det behövs. Därtill har personalen behov av chefernas bekräftelse på sin person och sitt arbete. Alla behöver en chef som tydligt ger uttryck för vad hon eller han anser vara rätt eller fel, bra eller dåligt. Och som dessutom tål att ta ett samtal omkring sin hållning, utan att känna sig kränkt eller förorättad.
Att bli en bekräftande chef är något alla kan lära sig. Men att fördubbla antalet chefer är inte att förkloka organisationen, snarare tvärtom. Chefernas problem är inte brist på tid utan att man lider av ett påtvingat arbetssätt. Att fler chefer arbetar under felaktiga former, ger ingen förbättring. Aldrig fungerar ett företag och en organisation så bra som när högsta ledningen är på kurs en vecka eller så. Då kan de underställda cheferna agera med eget ansvar och efter eget omdöme. Likartat är förhållandena för personalen. En del undersökningar om frihet och ansvar indikerar att till exempel barnmorskor trivs bra på sina arbeten.
Vad kan vi lära av detta? Jo, att ha frihet och ansvar samt att få känna nytta och uppskattning är viktiga faktorer. De är nog så att många arbetsplatser är fel organiserade ur både chefens och de underställdas synvinkel. Medicinen då är inte mer resurser. Det stjälper mer än det hjälper. Medicinen är bekräftande chefer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag håller med om att det har gått inflation i antalet chefer. På mitt företag är det ett flertal chefer som har mindre än 5 personer under sig...
Med så små grupper är det svårt att agera chef, och vid flera tillfällen har det varit problem av typen att det i två led finns chefer med väldigt små grupper vilket leder till att den högsta chefen drar med sig de anställda under den andra chefen också. För att på så sätt få en bättre grupp till sina aktiviteter...
Vad tycker du är en lagom mängd anställda att ha under sig?
Hej Linda, tack för din kommentar. Visst är det så att vi på många arbetsplatser har för många chefer och det får de konsekvenser som du beskriver.
Så till din fråga. Det är alltid svårt att säga vad som är ett lämpligt antal underställda. Men handlar det om utvecklingsarbete torde en tio-tolv personer vara lagom. Då hinner man som chef göra lite egen nytta också. För det tror jag är viktigt när man jobbar med utveckling. Talar vi om ren produktion kan man som chef ha betydligt fler under sig. Siffran torde ligga mera över än under tjugofem personer.
Skicka en kommentar