Dagens ämne är en bagatell, men en svårlöst bagatell. På arbetsplatserna är det mycket som skall fungera för att verksamheten skall löpa på. Varje dag uppkommer problem som måste tas om hand och som också finner sin lösning. Men det finns problem, som trots att de är väl kända och tom enkla, aldrig finner en utväg. Ett sådant problem är skrivareländet.
Skrivareländet är välkänt av alla. Många större företag och organisationer har egen personal som sköter IT-servicen. De är duktiga på felsökning och åtgärdande av allehanda datorproblem. Men till service på skrivaren når de inte. Är det fel på skrivaren så uppkommer ett ingenmansland. I allt för många fall finns det ingen som är ansvarig för skrivaren. Trots att skrivaren är nödvändighet på kontor med flera ställen. Vad gör gemene anställd om det blir problem med skrivaren? Ingenting, vid upptäckt fel smyger man tillbaka till kontorsrummet och låtsas som om det regnar.
Trots avsaknad av en formell ansvarig finns det på de flesta arbetsplatser rådiga män eller kvinnor som på egen hand tagit sin an eländet och har lärt upp sig att kunna avhjälpa elementära problem. Dessa hjälpsamma personer kan byta patron eller ta bort trilskande papper mm. Men när den hjälpsamme inte är på plats – då stannar allt upp. Oavsett om problemet är litet eller stort så händer inget. För oftast är det samma person som brukar tillkalla någon annan, tex. extern tekniker, när problemen är för svåra.
Jag ställer mig lika försynta som naturliga frågor – Hur kan det få vara på detta sätt? Och varför görs inget åt eländet? Och jag saknar svar. I företagen och organisationerna finns instruktioner, policys och meddelandeblad för i stort sett allt. Men det finns ingen som är ansvarig för skrivaren. Jo faktiskt, det finns en och det är chefen. Har vederbörande inte utsett en ansvarig, trots kännedom om förhållandena – Ja, då är chefen ansvarig. Därmed är saken tills vidare löst. Vid problem med skrivaren, tillkalla chefen! Då kommer det snabbt att utses en ansvarig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag känner igen allt du skriver! Men skulle aldrig våga gå till chefen. Han skulle bli hönstokig.
Hälsning Lena S
Fantastisk reflexion! Är så glad att jag hittat till denna blog!
Hej Lena S. Tråkigt du känner igen, men du är inte ensam, jag lovar. Hönstokig? Hälsning Sten
Hej fröken Gustavsson, tack för uppmuntrande kommentar. Hälsning Sten
Skicka en kommentar